Dagen efter "bragden"
Bifogar här Festims inlägg som jag lovade er igår!
Ikväll är man rätt sliten, främst då man spenderade hela kvällen i Lessebo Sporthall. Vi åkte med ett väldigt ungt lag till P19 turneringen, där majoriteten av spelarna var födda 97. Efter en inledande seger (1-0 mot Kosta) så fick vi se oss slagna av ett duktig Högsby (1-3) för att sedan spela oavgjort mot Pukavik (1-1) och i sista gruppspelsmatchen vinna mot Ryd (2-0). Kvartsfinal väntade mot duktiga Gransholm där det blev seger med 3-0. I semifinalen skulle vi ställas, enligt mitt tycke, så länge det bästa laget (Högsby). Vi spelade ”italiensk” och stängde till varje millimeter för att sedan ta en sudden vinst. I finalen var vi RUSKIGT trötta då vi endast hade 6 spelare tillgängliga (2 skadade sig efter den 3:e gruppspelsmatchen), men vi körde på med samma ”italienska metod” och fick till sudden i finalen också. Allt gick bra, tills det var endast två man på banan för vardera lagen. Efter ett ”slagskottspass” i midjehöjd av Linus Henriksson, till sin lagkamrat, bröt Hovmantorp bollen och kunde rulla in den i öppet mål. Finalen var avgjord och enligt mitt tycke RÄTT LAG SOM VANN.
Detta var vår resa under gårdagen, men det fanns också andra saker som jag vill beröra.
Hemmafavoriterna Lessebo GoIF ställde upp med ett vasst lag. Rasmus Dahlman spelade sin sista turnering med ”det ödmjuka laget” och man började gruppspelet ytterst tveksamt. Andreas Nilsson kunde ha vunnit hela turneringen skytteliga men var ÖDMJUK nog och sköt utanför varenda gång han fick läget att lägga in bollen i öppet mål från 1 meter. Men som alltid, så segrar det goda. Lessebo tog sig samma och klarade med nöd och näppe 3:e platsen och avancemang till kvarten. Där blev det respass. I övrigt så imponerade Högsby IK på mig under gruppspelet. Sedan var det inget snack om saken, Hovmantorp var det stabilaste laget och kunde rättvist titulera sig som segrare.
Om vi lämnar ”det sportsliga” och pratar allmänt om kvällen som var väldigt händelserik på alla sätt. Killarna i seket hade en hel del att göra. Allt ifrån att städa undan glassplitter från en spegel, till att ta fram sjukbåren som säkert producerade långt innan 1:a världskriget, till att bistå mig med snus (läs ”Bamse”) när mitt tog slut. Publiken höll bra nivå och personalen i kiosken var förstklassigt när det gäller service. Vaktmästaren var den samme som alla andra år, dvs GO GUBBE och alltid med något verktyg i näven. Det ENDA som var ett ENDA STORT MINUS var att ledarna inte fick medalj. Försökte sno med mig bollen som minne för vår heroiska andra plats, men Empo var snabb och tog genast ifrån den från mig. MEN! 1 sak fick jag med mig som ett minne, det var det öronbedövande ljudet varenda gång Lessebo GoIFs lag gjorde något bra men även att se Empo och Jocke Ivanssons ”dubbla high-fives” när det stod klart att Lessebo var klara för avancemang efter gruppspelet.
Allt från mig…..GOTT NYTT ÅR på er!
/Pasho
