julcupen

Under en match i P16 där laget låg under med 2-0 med minuten kvar så lyckades laget reducera. Spelaren tog då bollen och sprang i sin iver upp till mitt plan för att sätta igång spelet. Han glömmer helt bort allting som rör sig runtomkring och har bara koll på att han skall sätta igång bollen. I trettio sekunder så står han vid mitten och kan inte förstå varför han inte för starta till kicken och stressen plöstligt försvinner och han förstår att det självklart är andra laget som skall lägga avsparken då det var vi som gjorde mål. Alla andra står och tittar och vet inte riktigt vad de skall tro eller vad de skall säga. Skratt hörs från läktarhåll medan hans medspelare sliter sitt hår och inte kan förstå varför han inte bara kan ge de andra laget bollen så att de kan få sätta igång så dem i alla fall skall få chansen att kvittera. Men när hjärnan får kortslutning i fotbollens fantastiska värld så hör man inte sådana läten. Då är allt annat inte väsentligt utom det man själv tror är rätt vilket i sig är helt fantastiskt.
men jag måste medge, det hela var väldigt komiskt och jag kan garantera att denna spelare inte kommer att återupprepa denna sak någon gång mer i livet, inte om hans medspelare får bestämma iaf ;)

/ André Turunen.